Familjen Wase-Anderssons hemsida
_______________________________________________________________________________________________
Tillbaka Till startsida
Att bota hörselskador – dröm eller verklighet?
Tusentals hörselhandikappade med skador i innerörat får idag stor hjälp av traditionella hörapparater. Genom främst en förstärkning av inkommande ljud kompenseras defekter i hörselorganets funktion, exempelvis skador på hörselcellerna, de inre eller yttre hårcellerna.
Hörselorganet - ett komplext organ
Öronundersökning
Om innerörats hörselsnäcka, cochlean, endast vore en passiv mikrofon skulle detta vara en mycket bra lösning, men hörselorganet gör mycket mer. Genom ett komplicerat samspel mellan sinnescellerna i hörselsnäckan sker den grundläggande analysen av det ljud vi hör. Hörselcellerna är också ansvariga för den funktionellt mycket betydelsefulla signalförstärkning som sker i innerörat.
Komplexiteten i hörselorganets normala funktion gör det i princip omöjligt att på ett tillfredsställande sätt ersätta den med en vanlig hörapparat även om fortsatt teknisk utveckling i kombination med förbättrad individuell hörapparatanpassning ännu gör hörapparaten till vår vanligaste behandlingsmetod.
Behandling med läkemedel
Ett flertal forskargrupper har de senaste åren visat att farmakologiska substanser, tillväxtstimulerande läkemedel (nervtillväxtfaktorer) och antioxidanter, som tillförs direkt till innerörat ger ett betydande skydd mot skador orsakade av exempelvis buller och olika giftiga ämnen.
I den kliniska situationen omhändertas i regel den hörselskadade patienten först relativt lång tid efter att skadan inträffat och det är därför av stort intresse att undersöka om senare insatt farmakologisk behandling är effektiv.
Experimentella försök har nyligen visat att dessa ämnen har en gynnsam effekt också om de tillförs efter att skadan inträffat. Just antioxidanter är speciellt intressanta eftersom de kan ges i tablettform och undersökningar med försökspersoner pågår bland här på sjukhuset.
Forskning kring genterapi
Forskarna är optimistiska inför framtidens behandlingsstrategier.
Vid sidan av tillförsel av aktiva substanser är det viktigt att hitta andra och mer långvarigt verkande metoder för behandling. Man tror att relativt många hörselskador orsakas av att viktiga kroppsegna substanser eller proteiner saknas i innerörat.
Om cellerna i hörselsnäckan kontinuerligt kan börja producera dessa ämnen kan sannolikt vissa former av fortskridande hörselnedsättningar motverkas. För denna typ av behandling har de senaste årens forskning kring genterapi varit mycket betydelsefull. Flera grupper har visat att nytt genetiskt material relativt lätt kan överföras till innerörats celler och där uttryckas så att nya ämnen bildas.
Beträffande behandling av innerörat återstår dock mycket att göra, framför allt beträffande hur det nya genetiska materialet skall överföras till hörselsnäckan utan att ingreppet i sig riskerar att ge en hörselskada.
Cochlea-implantat
Vid svåra hörselskador, där hörselcellerna saknas, gör en hörapparats förstärkning väldigt liten nytta. Om det inte finns några hårceller för att upptäcka och registrera ljudsignalen spelar det ingen roll hur stark den är. För gravt hörselskadade personer kan dock ett så kallat cochleaimplantat ge förvånansvärt god effekt.
Genom att den inkommande ljudsignalen omformas till direkt elektrisk stimulering av hörselnerven kan man ”hoppa över” de förlorade hörselcellerna och ändå få signaler att nå centrala nervsystemet.
För att cochleaimplantatet skall fungera krävs att det finns kvarvarande, fungerande nervceller och nervtrådar i hörselsnäckan. I experiment har man nyligen visat att behandling med såväl nervtillväxtfaktorer som antioxidanter både ökar överlevnaden av nervcellerna och gör cochleaimplantatet effektivare.
Framtidens behandlingsstrategier?
Helt avgörande för möjligheten att kompensera förlorad hörselfunktion, vare sig det gäller en hörapparat eller ett cochleaimplantat, är att det fortfarande finns fungerande celler kvar i hörselsnäckan, hörselceller som kan upptäcka det förstärkta ljudet eller nervceller som kan stimuleras elektriskt. Om dessa celler saknas, vad gör man då?
Ett flertal forskargrupper, både på Karolinska Sjukhuset och runt om i världen, arbetar intensivt med att undersöka om man på något vis kan ersätta de celler som försvunnit efter en skada eller som ett led i en degenerativ sjukdom. Med andra ord, kan man skapa nya hörselceller och nervceller och därmed återge en permanent förlorad hörselfunktion?
Vi som arbetar med dessa frågor anser detta vara en reell möjlighet även om det återstår oerhört många problem att lösa innan vi kan börja närma oss behandling av patienter.
Cellterapi
Ett viktigt forskningsområde rör huruvida man kan ersätta förlorade celler med vävnads- eller celltransplantat. Från andra områden vet vi att detta kan fungera väldigt bra. Resultaten från patienter med Parkinsons sjukdom som behandlats med celltransplantationer direkt till specifika områden i hjärnan är mycket lovande.
Vad gäller hörselsystemet sker arbetet utefter två huvudlinjer, transplantation av embryonal nervvävnad eller stamceller. Tanken med att transplantera embryonal vävnad från andra delar av nervsystemet för att ersätta hörselspecifika celler är att dessa ’nya’ nervceller redan har potentialen att utvecklas till funktionella enheter, främst nervceller.
De första försöken har givit lovande resultat. Nervceller från ryggmärgen som transplanterats till hörselsnäckan inte bara överlever i sin nya miljö utan tycks också förflytta sig till funktionellt relevanta områden utmed hörselnerven. Det återstår dock att visa att cellerna också integreras funktionellt i hörselsnäckan, det vill säga att de nya nervcellerna etablerar kontakter med hörselorganet och andra delar av nervsystemet och börjar fungera på samma sätt som vanliga celler i hörselsnäckan.
Bakgrunden till användningen av stamceller för transplantation i det skadade innerörat är liknande men eftersom stamcellerna, som är en sorts ursprungscell, har förmågan att utvecklas till en mångfald av olika celltyper så är det sannolikt lättare att få dessa celler att utvecklas till ’riktiga’ hörselceller.
Vi vet att stamceller som transplanterats i hörselsnäckan överlever men ännu har man inte övertygande kunnat visa att stamcellerna bildar relevanta celltyper eller integreras vare sig strukturellt eller funktionellt med övriga celltyper. Det finns mängder av olika typer av stamceller och ett tidskrävande arbete utförs nu för att hitta den typ som bäst fungerar i hörselsnäckan.
Vad som gör stamceller så intressanta, utöver att de har förmågan att bilda vilken celltyp som helst, är att de kan tas från individen själv. Förenklat uttryckt, om man behöver nya hörselceller i hörselorganet så skulle man kunna ta stamceller från en del av kroppen där de finns lättillgängliga, kanske i huden, blodet eller benmärgen.
Efter att ha behandlat dem så att de ”styrs” mot att bli hörselceller skulle man sedan kunna transplantera in dem i hörselsnäckan. Eftersom stamcellerna är de ”kroppsegna” kommer de mycket lättare att accepteras av kroppen och därmed bättre integreras i kvarvarande vävnad.
Återbildning av celler i hörselsnäckan
Hos bland annat fåglar vet vi att hörselcellerna återbildas efter en skada som förstört stora delar av hörselorganet. Efter en tid är hörselorganet både strukturellt och funktionellt i huvudsak återställt. De nya hörselcellerna kommer från helt andra typer av celler, som på något vis stimuleras till att omvandlas eller utvecklas till hörselceller.
Återbildning av denna typ förekommer sannolikt inte normalt hos människor. Om hörselcellerna slagits ut sker ingen spontan återbildning, och det har varit oklart om det finns stamceller i hörselsnäckan. Här måste man dock vara litet försiktig och inte alltför kategorisk. Under den embryonala utvecklingsfasen bildas hörselorganet, liksom alla andra av kroppens vävnader, från ospecialiserade celler. Dessa ursprungsceller eller stamceller kan i stort sett bilda vilken celltyp som helst om de stimuleras på rätt sätt vid rätt tid.
Ett alternativ är att få mer specialiserade celler, men av en annan typ att byta ”specialisering” och istället bli hörselceller. De allra senaste rönen från våra försök tyder på att det i hörselsnäckan faktiskt finns ursprungsceller med möjlighet att bilda hörselnervceller och sannolikt också hörselceller. Detta öppnar för nya och oerhört spännande möjligheter att få hörselsnäckan själv att producera de celler som skall ersätta celler som skadats.
Framtidsoptimism
Det återstår ännu mycket att göra innan flertalet hörselskadade patienter kan erbjudas en effektiv behandling, där hörselfunktionen återges på ett tillfredsställande sätt. I och med ökande kunskap om hur hörselsystemet bildas och hur nya celler kan integreras kommer det att ske en förskjutning från mekaniska/elektriska hörselhjälpmedel mot biologiska. Den kanske mest lovande metoden är idag stamcellsteknologin.
Resultaten från experimentell forskning såväl i Sverige som internationellt är goda och inom 5-10 år bör vi ha bevis för att förlorade celler i hörselsnäckan kan ersättas med nya. Först därefter och när alla eventuella risker eliminerats, kan patientstudier startas. I ett första skede kommer sannolikt behandlingen att bygga på en kombination av elektroniska och biologiska implantat och riktas mot gravt hörselskadade patienter, där annan terapi misslyckats.
Författare:
Docent Mats Ulfendahl
e-post:
mats.ulfendahl@cfh.ki.se
Öron-, näs- och halsklinikens forskningslaboratorium
Centrum för Hörsel- och kommunikationsforskning
_______________________________________________________________________________________________
Tillbaka Till startsida